Är styrka att gå upp på morgonen? Att gå till jobbet? att inte gråta när du ser på? Att undvika tankarna på det som har hänt? För mig är det inte styrka för mig är det en överlevnadsinstinkt.

 

Jag springer på som om ingenting har hänt. istället för att lugna ner mig ökar jag takten för att det inte ska komma ikapp. När jag sätter mig ner kryper det i kroppen måste alltid ha något att göra. Litet eller stort spelar ingen roll.

 

Jag tillåter inte mig själv att rasa, jag står upp för dem som är kvar. Jag drar upp dig när du faller igen. Jag är din soldat. Jag puttar dig i ryggen för att du ska ta dig framåt. Det finns ingen paus knapp. en dag i taget. 

 

Folk ställer frågor som jag inte kan svara på. Om du märker att jag är låg fråga inte varför just nu är det ju ganska självklart. Vill jag dela med mig av något speciellt så säger jag det. Om jag vill gråta låt mig gråta i tystnad. säg ingenting då stänger jag igen.

 

Sorgen paralyserar mig. När jag tänker på dig så stänger min kropp av och jag bara stirrar det kommer inte ens en tår. Men det betyder inte att jag inte sörjer.

 

Bara för att mitt liv går vidare, bara för att jag inte gråter varje kväll betyder det inte att jag inte sörjer. Det betyder inte att jag inte tycker att allt är skit. Bara för att du inte ser det betyder det inte att jag inte bara vill kasta saker och skrika. Men jag tar en sak i taget.