Som ni så klart märkt tog jag en paus från bloggandet. Jag upptäckte att jag inte längre bloggade för min skull utan mer för att det kändes som ett måste. Nu känner jag att jag vill skriva av mig igen.

Tiden går fort mamma har varit död i mer än ett halv år (känns som förra veckan) snart närmar sig hennes födelsedag också. Jag har ju varit dum nog att skjuta upp mitt sörjande. Jag tänker mycket på mamma men jag gråter inte. När det blir jobbigt tänker jag på något roligare. Jag ser till att hålla mig sysselsatt. Jag umgås mycket med folk och har kul. Livet är för kort för att deppa och glömma bort det roliga. Det har typ gått så långt att jag börjar planera in när jag ska sörja. Alla sörjer ju olika säger de.