Det är väldigt ofta som jag önskar att jag var som alla andra. Eller egentligen inte som alla andra jag älskar att vara annorlunda men jag önskar att jag var frisk och kunde gå normalt som alla andra och göra saker som nästan alla kan.
Jag vill kunna dansa och gå i klackar.
När jag var liten var jag ett riktigt energie knippe, Jag satt aldrig still det är i alla fall vad mina föräldrar sa, till och med när jag hade operaerat hälsenan så kunde jag inte sitta still jag skulle upp och springa.
Jag minns att jag älskade att dansa och sjunga och att jag ville jag bli cheerleader men insåg kanska snabbt att med mitt handikapp(min hälsena) kan jag aldrig bli det.
Jag följde istället i syrrans spår med fotboll och det blev mycket byte mellan olika lag.
Jag testade även på att dansa och jag älskade det men även där insåg jag att det var ingen idé mina ben vill inte sätta sig som dom ska och det ser konstigt ut jämfört med dom andra och jag blev alltid satt längst bak.
Så till slut gick jag tillbaka till fotbollen och jag älskade för även om jag hade fel på foten hindrade det inte mig så mycket, visst jag kunde kanske inte bli proffs men jag var inte sämst i laget heller jag sprang på vänster mittfält var definitivt min plats som vänster fotad och jag fick vara med om allt.
Sen kom den, den bästa matchen i mitt liv men också min sista. Jag skadade ljumsken kunde inte gå ordentligt på en månad kunde  inte börja jogga förrän ett halv år och försökte verkligen ta mig tillbaka till fotbollen men skadan gjorde sig alltid påmind. Min fotbollstid var över för gott.
Jag kan inte göra något av det jag älskar men det kan ni så ta vara på det. Ni är avundsjuka på att ni inte är så duktiga som den och den men med träning kan ni. Jag kommer aldrig kunna inte ens med träning. Jag kommer aldrig kunna gå normalt även om jag nu går bättre än någonsin. Kan jag inte ens sätta på mig dom smala snygga klackarna.